1. |
Väx
01:23
|
|||
2. |
Dagar med Dianne
04:31
|
|||
Jag är rädd för spindlar
Som kryper och vimlar omkring
Och för höjder som svindlar
För skärvor och trasiga ting
Mörkret får mig att gråta
Rädd för allt som finns därinne
Sen har jag svårt att förlåta
det mörker som finns i mitt sinne
Du och hon
en midsommardag, kanske något i den stilen
Hennes namn etsar sig fast i ditt minne och du vet att du aldrig kommer att kunna ta sig loss
Förlorad, sover nästan
Dianne säger inte mycket, men tystnaden ger rum för tankar
Dianne kan läsa tankar, det har du förstått på ögonen
Alla dessa dagar med Dianne
Jag är rädd för natten
För dess oändliga stup
För det som sover långt nere i vatten
För mörka bedövande djup
Rädd för min väckarklocka
För att tiden ska stå still
Rädd för min hemgjorda docka
Och det den på natten förvandlas till
I spegeln ser du dig (det som finns kvar)
I timme efter timme har du stått där
Ansiktet du så väl känner förändras som om någon kokade ägg under ytan
Framträder
Hon
Hennes ansikte i ditt, sköljer över dig
en flodvåg, en tsunami av henne
Den dova tonen, den dova tonen
Alla dessa dagar med Dianne
Mest är jag rädd för mig själv
Rädd för att tappa kontroll
Rädd för att leva ända till jag dör
För att bara synas från håll
Jag är rädd för att inte orka
Jobba tills jag får min lön
För att råka låta växterna torka
Och behöva plantera nya frön
Jag är rädd för garderoben
för det virrvarr som finns därinne
Men stört av allt är nog rädslan för det virrvarr som finns i mitt sinne
|
||||
3. |
Garderoben
02:19
|
|||
4. |
Svart hål i magen
05:35
|
|||
Jag har ett svart hål i magen
som långsamt äter upp
mig inifrån på något sätt
Jag hade ett fågelbo i magen
men fågeln har flugit bort
och boet har det svarta hålet ätit upp
Alla stora och farliga väsen
som viskande klampar omkring
får hålet i magen att växa
och svälja allt runtomkring
Väven växer
Jag har ett svart hål i magen
som långsamt äter upp
mig inifrån på något sätt
Min kropp springer bort i natten
Den brutna kroppen
Trär på mig min rädsla
utanpå sinnet
för att skydda det från köld
och kalla vindar
min rädsla håller mig varm
Den röda väven
som är jag
och den röda räven
|
||||
5. |
Tunneln till andra sidan
03:30
|
|||
6. |
Väv
04:20
|
|||
7. |
De blå städerna
06:23
|
|||
Hello, do you recognize me at all?
I've been waiting since last years fall
Hello cloudy, do you ever recall
the sound of us hitting that seasonal wall of sadness?
For I've been thinking about the taste of you
and I've been watching the town that you drew
But I've got to realize that everything dies
and so does all cities of blue
Tell me, are you still confused by the things that I say?
Are you still worried the winter is turning grey?
Hold me, shape me, make me a summers day
Throw the winter somewhere far away
And stay here
And I've been thinking about yesteryear
and your wanted music career
And I'm wondering still, maybe I forever will
Why you became your worst fear
Stop bleeding
in my favorite colors
|
||||
8. |
Avgrundsjazz
05:49
|
|||
Tänk så märkligt för allt är förvirrat
Och man är alltid en biroll i nån annans liv
Allting man gör tycks lura någon
och lögnen rör sig framåt med stora kliv
De tankar [jag] tänker om kvällen
Och de rädslor [jag] har
Tycks ta över det som är [mitt] jag
Den [jag] är och den [jag] en gång var
[Jag] har låtsats så länge nu
Att [jag] gått vilse i
Den [jag] önskar att [jag] var
Och den de vill att [jag] ska bli
En sång om den jag inte är
får väl vyssja mig till sömns
Tills det huvud och den kropp
som jag lånat töms
För innuti mig finns en röst
som vill förklara hur
allt blev precis som det blev
att vi bara är stenar i en mur
De tankar [jag] tänker om kvällen
Och de rädslor [jag] har
Tycks ta över det som är [mitt] jag
Den [jag] är och den [jag] en gång var
[Jag] har låtsats så länge nu
Att [jag] gått vilse i
Den [jag] önskar att [jag] var
Och den de vill att [jag] ska bli
[Min] hud är för trång och vägen så lång
Vägen [jag] tog för att gömma [mig] själv eliminerar all trygghet i det som finns och existerar gör bara de som tror sig veta vad de saknar
Och alla är tysta om saker som betyder något
Därför kör jag djupa spår i sanden, håll mig i handen.
Vi kör djupa spår i sanden, håll mig i handen.
|
||||
9. |
Väven växer
04:23
|
|||
Ett huvud som snurrar
värken i magen
Allt jag ville få sagt
försvann med gårdagen
Kvar blev ett töcken
ett ojämt ihopsytt
täcke av remsor
som varje kväll sys på nytt
Jag byggde min koja av kvistar
och gömmer mig inuti
för allt det som finns där utanför
bara flyger förbi
Min vän med söndriga fötter
knackar på min dörr
Hon dricker sitt kaffe kallt
eftersom att allt var bättre förr
Det var något jag ville säga
men jag krympte och försvann
Nu finns jag inte mer
jag får väl skriva det jag inte hann
Jag byggde min koja av kvistar
och gömmer mig inuti
för allt det som finns där utanför
bara flyger förbi
Den röda räven
som är jag
och den stora väven
Väven växer
|
Signe Ljunglöf Gothenburg, Sweden
Hej i världsrymden. Jag är en hel människa, och på samma gång är jag liksom alla andra uppbyggd av en himla massa små
oändligt utbytbara celler och molekyler och Gud vet vad.
Jag vet ingenting om någonting, men det är väl ändå lite betryggande?
Välkommen till min bandcamp.
... more
Streaming and Download help
If you like Signe Ljunglöf, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp